indispensable

Ibland går tiden så fort, så fort att man inte hinner med trots att man skulle vilja. Det är just här som känslan om att vara otillräcklig dyker upp. Man vill så mycket, önskar att man kunde göra lite till bara lite,lite till. Sedan kommer man till den punkt som vi så många gånger kommit till, när det inte längre går. När vi slutar kämpa och ger upp. Man inser att det inte längre är värt att ens försöka, man tröttnar och släpper alla tankar. Egentligen vill man bara skrika ut allt man har inom sig, eller lägga sig på marken och gråta ut alla tårar som finns. Men det är okej. Det är inget fel. Alla har vi vårat sätt, och alla förstår. Alla har varit där, alla kommer förmodligen dit igen. Men innan vi är där igen lever vi lyckliga i förhoppningen om att det äntligen är över.



Igår var en dag som inte alls var lika alla andra dagar som är så fulla av slentrian. Till en början grät jag av lycka av en helt otrolig överraskning som inte kunde ha kommit mer lämpligt. Du är här igen och allt är som det ska. Kat vilken lycka att få se dig igen, för visst tvivlar vi alla ibland? Johanna vi är galna du och jag men det ä just det som jag älskar med dig och mig. Vi har alltid roligt, du får mig att skratta på riktigt. Synd att du inte stannar så länge, men tro mig jag kommer fortsätta skicka fula kort på flygplan.


                                                                          

Träffade mycket folk igår vilket var roligt, kanske blev det för mycket på en gång. Det är dock alltid lika roligt att träffa de man verkligen tycker om, Systeryster, Kusin Jesper, Markus och ett gäng med glad människor till.

Mina vänner ibland går allt precis som man vill, ibland inte. Det som gör oss så unika är vår förmåga att kämpa, oavsett vad så kämpar vi in i det sista. Beundransvärt är nog rätt ord.

My, min älskade My vi har alltid varandra.
Vi kommer alltid att vara varandras andra hand,
alltid vara där när ingen annan är,
alltid lyssna när vi behöver,
och alltid kommer vi kunna skratta.
För det är trots allt det som vi gör allra bäst.                               

                  

i got arms, i got arms, lets get together and use those arms, Ingela