indispensable

Hade en underbar dag igår trots en hel del motgångar. Karterandet gick väl sådär får jag väl lov att säga, det har hörts en hel del tunga suckar från vårat klassrum den här veckan. Stackars kartassistenterna, jag känner med dem! Lunchen spenderade nog de allra flesta kulturgeografer utomhus i solen. Vi pratade om hemliga gångar, vad kulvertar har för funktion, hur man kosrfäster någon på ett snällt sätt, varför man har kläder på sig när man jobbar inom hemvården, dyra liftkort, kyliga människor, dricka öl, fotboll, försök till en negativ attityd (ja säger som Maria - Försök !?!)  och mycket mer. Som ni förstår kan vissa dagar vara mer underliga än andra, men samtidigt så otroligt roliga. Ena stunden älskar jag er alla av hela mitt hjärta medan andra dagar då jag inte ens orkar ge er en endaste tanke. När skoltiden började närma sig sitt slut visade kartass. Micke sina kunskaper efter att jag uttryckt hur desperat jag var efter hjälp! Han är min hjälte för alltid, tänkte att jag ska nog gifta mig med honom. Han ser visserligen ut som en lastbilschaffis men åhh så söt =)

Funderade på hur länge det är meningen att man ska hålla ut? Tillslut orkar man inte ens vara sig själv längre.Tur är väl att man får gråta ibland, har just gråtit hysterikst till mitt älskade Greys Anatomy. Vad skulle jag göra utan Seattle Greys Hospital?

Självklart hann jag (eller kanske mest Maria haha) ta några kort i skolan och solen...


             


"för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent.

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar"
/ WIehe, kan inte annat än älska


"Ja, jag vet att jag sluter igen, men det känns som det är mig de vill åt", Ingela