jag behöver komma tillbaka
Jag trodde att jag skulle komma tillbaka till bloggandet, men det var någonting annat som tog över hand. vet inte vad. kanske var det du som tog mina tankar. som gjorde mig så förvirrad att jag inte kunde sätt orden på vad som hände kring dig och mig och oss och vi. Men jag känner att jag behöver komma tillbaka till min oumbärliga blogg som jag kallar den. Inte för någon annans skull utan mest för min egen. jag mår så mycket bättre när jag kan skriva av mig allt som flyger omkring i mitt huvud. Ibland skriver jag på papper, men det blir liksom alldeles för på riktigt då och då måste allt liksomvara bra. här kan jag bara skriva skriva skriva skriva skriva...
Jag läste en annan blogg idag. Fast jag har lovat mig själv att sluta. Jag ska inte läsa den för den tär på mig. Sakta bryter den ner mitt självförtroende och snart finns bara små fragment kvar om jag fortsätter såhär. Jag blir arg. Ledsen. Besviken. DU var aldrig en vän. Nu är du den som gör allt för att förstöra för mig. Du försöker ta mitt liv ifrån mig. Min andra hälft är svag för sig, jag förstår inte varför. Men det är inte min ensak. Det blir min ensak. När du försvann trodde jag att allt skulle bli bra. Jag levde i nått slags utopisk värld men jag hade fel. Jag erkänner jag hade fel. Jag försöker radera dig från mitt minne. Men varje natt är du där för att förstöra. Hur kan man känna sån skadeglädje? Hur kan du ens vara omtyckt? Kanske har du likasinnade vänner. Jag tycker du är ful. Jag tror de iaf, de känns bäst så. jag tycker inte det är häftigt att vara dyngrak 5 dagar i veckan eller shoppa på ullared. Så fortsätt med det du. Jag kommer aldrig bli som du. Jag kommer aldrig mer att kunna höra ditt namn utan att det svartnar i mina ögon. Men det får jag ta. jag kan ta det. så länge jag vet att du aldrig kommer att vinna mitt liv. Mitt liv är mitt.
Nu känns det ganska bra att få spy ut alla ord som jag behöver få ur mig. Jag hoppas du ser det här. och jag hoppas att du förstår att det här inte är på skoj längre. DU har gått för långt, inga ursäkter räcker längre. Det var ditt val. Stå för det.
Puss och Kram
- jag är redo att ta upp till kamp
Jag läste en annan blogg idag. Fast jag har lovat mig själv att sluta. Jag ska inte läsa den för den tär på mig. Sakta bryter den ner mitt självförtroende och snart finns bara små fragment kvar om jag fortsätter såhär. Jag blir arg. Ledsen. Besviken. DU var aldrig en vän. Nu är du den som gör allt för att förstöra för mig. Du försöker ta mitt liv ifrån mig. Min andra hälft är svag för sig, jag förstår inte varför. Men det är inte min ensak. Det blir min ensak. När du försvann trodde jag att allt skulle bli bra. Jag levde i nått slags utopisk värld men jag hade fel. Jag erkänner jag hade fel. Jag försöker radera dig från mitt minne. Men varje natt är du där för att förstöra. Hur kan man känna sån skadeglädje? Hur kan du ens vara omtyckt? Kanske har du likasinnade vänner. Jag tycker du är ful. Jag tror de iaf, de känns bäst så. jag tycker inte det är häftigt att vara dyngrak 5 dagar i veckan eller shoppa på ullared. Så fortsätt med det du. Jag kommer aldrig bli som du. Jag kommer aldrig mer att kunna höra ditt namn utan att det svartnar i mina ögon. Men det får jag ta. jag kan ta det. så länge jag vet att du aldrig kommer att vinna mitt liv. Mitt liv är mitt.
Nu känns det ganska bra att få spy ut alla ord som jag behöver få ur mig. Jag hoppas du ser det här. och jag hoppas att du förstår att det här inte är på skoj längre. DU har gått för långt, inga ursäkter räcker längre. Det var ditt val. Stå för det.
Puss och Kram
- jag är redo att ta upp till kamp
Kommentarer
Trackback
