indispensable

Där elljusspåren ledde hem runt middagstid
där allting var modernt runt -77
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag där bodde du
där bodde jag och du

inga jordskalv där vi bodde
ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara va med dig
jag ville bara va med dig

Nu får jag höra att du lever, då och då ifrån en vän
det verkar som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
du kanske undrar över mig
du aknske undrar över mig

där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt är tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort

det är lätt att tänak bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att åldras när den går
men den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du

// ibland är det så skönt att bara gömma sig och lyssna till någon som är mycket mycket underbar, Ingela